Skriv ut
17
maj

Tystnadens Kultur

Skriven av Niklas Hellberg .


Lars G Svensson, Stina Oskarsson, Sara Zommorodi, Mattias Lafolie och Karin Helander

Det var Skådespelar- och teaterregissörsavdelningen i Teaterförbundet som var kallade att diskutera tystnadens kultur som breder ut sig på teatrarna. Snart finns bara 200 tillsvidareanställda skådespelare och nästan ingen regissör som inte är chef på våra teatrar. Stina Oskarsson inledde kvällens möte med att reflektera över att kulturpolitiken har kommit på politikernas dagordning men att det stannar vid retorik. Efter allt engagemang så känner hon sig grundlurad och talade om att den fria tanken är allvarligt hotad. Det är näringspolitik som ska bedrivas och ett exempel är den kulturbonus som Stockholms kulturpolitiker har skapat om man lyckas få andra finansiärer till sin verksamhet än kommunen. Hon menade att kulturpolitik och ökad tillväxt är oförenligt.

Sedan vidtog en paneldisskusion ledd av Karin Helander om "tystnaden" som man kan säga är branschens egen kulturpolitiska situation. Det är en stor rädsla att inte vara till lags som både regissörer och skådespelare vittnade om i branschen. Med de rationaliseringar som nu sker med sikte också på regionaliseringen så måste det till en väckarklocka och en konstpolitik så att man överhuvudtaget kan tala om ensembleteater igen.

Som inbjuden från Sveriges Regissörer kan man säga att det är dags i detta klimat är jätteviktigt att man äntligen får till bra avtal nu! De har släpat efter i många år och den enskilde frilansande regissören är i ett otroligt dåligt förhandlingsläge. Framförallt tiden att skapa bra teater naggas på!