Skriv ut
31
maj

Tid - Teceremonin som inspiration

Skriven av Niklas Hellberg .

Rapport från initiativtagaren Annabelle Rice. Foton tagna av Anna Robertsdotter.
På Teaterbiennalen i Gävle var det tredje gången som Svenska Regissörsföreningen iscensatte en debatt om ett angeläget ämne, den här gången runt frågan om tid som bristvara i samband med repetition. Formen för samtalet var en Japansk Teceremoni som fick bli starten till ett fördjupat samtal om tid.

Fem gäster var inbjudna till det reflekterande samtalet, Jan Öqvist, scenograf, Etienne Glaser, skådespelare, Kristina Westerberg, forskare, Karin Parrot, teaterchef och Jacob Hirdwall, dramatiker. De två te värdinnorna kom från Japanska Tesällskapet i Stockholm /Etnografiska Museet. De två moderatorena var Stina Oscarson och Annabelle Rice.

Själva ceremonin tog cirka 35 minuter då gästerna serverades grönt te och publiken fick lyssna till teceremonins betydelse för stilla samtal och reflektion. Varje gäst fick cirka 3 minuter att berätta om sin syn på tid och reflektera runt en av våra fem frågor, därefter övergick vi till en mer öppen debatt.

I pausen fick även publiken smaka tre olika tesorter och traditionella japanska kakor. Dessa frågor fick gästerna i förväg - Vad är tid för dig? - Är tiden demokratisk? - Vem äger vår tid? - Vad händer med konst kultur om samhällskarusellen snurrar snabbare och snabbare? - Vad händer med samhället om konsten ska snurra snabbare och snabbare?


Annabelle och Stinas tankar runt begreppet TID

Av alla abstrakta begrepp så lär tid vara den svåraste tanken att förstå. Tiden är endast en måttstock, ett fenomen som vi förhåller oss till på olika sätt vid olika tillfällen. Tid är subjektivt, relativt och existerar som både inre och yttre fenomen. Tid är också en gemensam överenskommelse, en konstruktion och en konvention. Tid är egentligen själva existensen, utan tillgång till tid, inget liv. Man skulle kunna säga att den som äger tid, äger allt, eftersom man då har möjlighet att förändra, skapa, göra något osv.

Det tempo vi lever i idag och den mängd intryck av vilka det i de flesta fall är bestämt vad vi ska tycka och tänka gör det svårare för oss att ta in komplexa budskap. Det tar helt enkelt tid att lämna den verklighet vi befinner oss i för att kunna vara mottagliga för att ta in något annat. Det kräver en viss ansträngning. Och här är det, tänker vi, en stor skillnad mellan att konsumera konst eller kultur och att var delaktig i en konstnärlig upplevelse.

I en konstnärlig upplevelse är du själv medskapande. Själva konsten uppstår i tomrummet mellan dig som åskådare och konstverket vare sig det är en tavla, en symfoni eller en teaterföreställning. Det kräver tid. Från båda håll.

Vår förhoppning var att teceremonin skulle bli en metafor i sig för det som vi ville belysa. Det kom många deltagare som tackade och som uttryckte sig mycket positivt om seminariet.